bara en helt vanlig bönsyrsa

När man betraktar många insekter får man känslan av att de är ganska omedvetna om sin omvärld, eller iallfall om större objekt som mig, betraktaren. De bara kravlar runt helt uppslukade av något feromonspår, ungefär som en svårnåbar professor som går runt i sin egen värld, helt uppfylld av något matematiskt problem.
Så är dock inte fallet med bönsyrsan, även om man kanske skulle kunna önska det. När den fått syn på dig fixerar den sitt huvud efter dina rörelser, ständigt vakande med de där små kalla svarta prickarna på ögonen och köttkrokarna till armar beredda till handling. Då vet du att det är dags att sakta dra sig tillbaka, du vet vad den är kapabel till.