En märklig art

Homo sapiens. Det enda däggdjuret i Norden som inte kommer vara representerat i Nationalnyckeln, det sätter jag min lever på.
Vad beror detta på?

Åter till utomjordingar, bara för att jag älskar dom i det att man kan tillskriva dom vilka egenskaper som helst.

Året är vad ska vi säga, 2703, och ruinerna efter en kollapsad civilisation återfinns av utomjordingar. Dessa utomjordingar är av nyfiket och forskningslystet slag, med enorma resurser som de gärna slösar på att få klarhet i samhällen runt om i universum.

År 2720 har utomjordingarna lyckats tyda en bok om däggdjur i Norden, en ovärderligt fynd för att förstå livet på jorden innan, ja, vad ska vi dra till med, säg klimatkatastrofen.

Och trots att det faktiskt verkar som att det är skrivet av människor, så finns de inte med. Dessa utomjordingar hade vid denna tidpunkt en klar demografisk bild av hur och var människor levde och kunde därigenom utesluta att det berodde på att människor inte lyckats tämja det vilda klimat som härskade i Norden. Hur skulle utomjordingarna resonera, varför fanns inte människorna med?


Skulle de komma med hypoteser om hur vår timida och blygsamma läggning var en del av vårt fall?
Att vi, då vi inte ens hade mage att sätta vår egen art på pränt till eftervärlden, också därigenom saknade kraft och jävlar anamma för de prövningar vår art skulle utsättas för.
Skulle utomjordingarna skriva långa essäer och romaner i frågan, skulle människans håglöshet vara förstasidestoff i deras vetenskapliga tidskrifter?(Troligtvis inte eftersom detta är en väldigt långt dragen hypotes, det är jag medveten om.)

Men egentligen är det ju tvärtom. I vårt pompösa leverne råder en bild av människan som en människa, och inte ett djur. Människa och  djur säger man. Men det är ju som att säga "Vill du ha leverpastej och pålägg på mackan?" eller "Imorgon blir det regn och nederbörd."

Nej, det som kommer bli vårt fall är inte vår blygsamhet.
Det är vår tro att vi inte är en del av naturen och att vi inte behöver den. Vi tar avstånd från naturen, rena och ledsna stänger vi in oss i våra upprättstående stenkistor*. Vår uppblåsthet som gör att vi tar för givet att allt det naturen gett oss ska vi ta, köpa, äga, äta upp och innan någon annan gör det helst. Och det här gäller såklart i huvudsak oss i väst. Man ska inte dra alla djur i en art över samma kam. Då är man art-ist.

 Bilderna föreställer två Homo sapiens och en Caelifera, Jonatan, Klara och Aron.