Öga mot öga

Myran är ett flockdjur. Det borde således vara lätta att tämja, liksom hund, häst, ko och otaliga andra djur vi domesticerat. Älgar, till exempel, försökte Gustav II Adolf använda som riddjur under trettioåriga kriget, vilket såklart var ett dödfött projekt eftersom älgen saknar behovet att följa en ledare.

Myran skulle alltså tämjas lättare än älg.

Problemet med myrans konstitution är att utan sina jämlikar, som doftar gott och är i rätt storlek, skulle myrans själ förtvina och dö. En myra skulle sällan nöja sig med sällskapet av en människa, tror jag.


Eller så beror detta på att myran redan är herre över sitt universum. De har bladlöss som boskap, ett väl fungerade socialt skyddsnät med vård av barn och unga, maktstinna drottningar som ändå fungerar sida vid sida, i samma stack. Ensamhet existerar inte. Jag undrar om inte de är fel ordning de har, buddhisterna. Jag tror jag skulle gilla att återfödas till myra.