Oljud

Det finns en anledning till att Fjärilsdalen inte heter Fågeldalen.

Här finns nämligen inte en enda fågel!

Eller jo, det finns en. En vit, dunig tonårsanka som vankar runt bland borden och tigger gurkbitar av folk. Men i övrigt är det faktiskt fullkomligt tomt på vilda fåglar, vilket känns mycket märkligt i.o.m. att det skulle finnas gott om mat för en insektsätare. Fast kanske är det just där damasken klämmer. Från soluppgång till solnedgång fylls dalen av det rytmiska skränandet från cikadahanar som försöker locka honor till sin trädstam. Och när väl mörkret kommer tar gräshopporna över med sin skönstämmiga nattmusik. Detta insektsmonopol av ljudutrymmet gör att fåglarna inte får en syl i vädret och reproduktionen går åt helvete i.o.m. att de inte kan hitta varandra. Oljud dödar, tänk på det hardcore-kids.